Fråga; "Hur gick lunchlöpet?"

Tack så mycket för att ni undrar!
Innan passet var jag lite orolig. Tänk om detta blir ett superjobbig pass, eftersom jag valt en runda där jag delvis ska springa runt två gånger fick jag lite ångest att jag kanske ger upp efter första varvet.

Sedan tänkte jag på något som jag så klokt själv har sagt. Varför gå in med inställningen att detta kommer bli världens jobbigaste pass??? Varför inte gå in med inställningen att det finns en chans att detta blir årets löptur!

Så jag ändrade min inställning och tänkte att detta kan bli årets pass. Kanske kanske, eller så blir det en flopp för att jag har för lite kläder på mig, eller att det är för tungt, men kanske kanske finns det en chans.

Så gav jag mig ut.

Med strålande sol och bitande kyla måste jag nog välja detta pass som årets pass. Jag kämpade, men andningen var lungn och djup. Jag utmande mig själv, men försökte hela tiden att slappna av i axlarna och rygg som naprapaten vill.
Jag kämpade, mina ben fick jobba extra hårt, jag tog backen lungt första gången, jag tog backen betydligt snabbare andra gången.
Sammanlagt var det en trött Linnea som kom tillbaka till jobbet. Trött men lycklig!
Det här är det bästa som finns!

Over and out!