Nya förslag på tapeten men den här gången har vi lite längre betänketid... Skönt att veta att man kan gå ett låååångt tag innan man tar beslut.
Nej, som sagt...Semester!
//Linnea
fredag 26 juni 2009
onsdag 24 juni 2009
Ta tag i livet
Här och nu, tar jag tag i livet.
Vad ska hända, vad ska jag gör?
Jag vet inte men jag är trött på att vela. Nu börjar letandet på framtiden.
//Linnea
Vad ska hända, vad ska jag gör?
Jag vet inte men jag är trött på att vela. Nu börjar letandet på framtiden.
//Linnea
tisdag 23 juni 2009
Beslutet är taget
Jag har bestämt mig för att lägga ner tanken på erbjudandet nu. Tråkigt, men jag känner att det är det enda rätta.
//Linnea
//Linnea
måndag 22 juni 2009
Känslan av att saker inte går att lösa
I helgen fick jag och Maken ett förslag som skulle vara så otroligt roligt att tacka ja till. Det finns så många saker med det förslaget som skulle göra mig och Maken och Svea så otroligt glada och lyckliga och om man leker med tanken så fastnar man ganska snabbt i att vi ska tacka ja.
Sedan kommer det som ett stort svart moln och bara kväver den tanken. Det svarta molnet är det realistiska tänkandet och snabbt inser vi att vi inte kan tacka ja till förslaget.
Jag som alltid hittar lösningar på problem blir helt galen av att veta att just nu, just här måste vi tacka nej!
Min hjärna går på högvarv för att hitta en lösning, hela tiden i bakhuvet mal det runt hur vi ska kunna lösa det här.
Efter tre dagars malande har jag fortfarande inte hittat någon lösning. Det börjar se mörkt ut och jag har en orolig känsla i magen att den här nöten kan jag nog inte klara av.
Jag gillar inte känslan av att inte kunna lösa ett problem, det är ju lixom min grej - jag kan lösa allt!
Ja, jag ger inte upp än... Tankarna kommer nog gå runt några varv till innan jag fullständigt kan ge upp tanken...
//Linnea
Sedan kommer det som ett stort svart moln och bara kväver den tanken. Det svarta molnet är det realistiska tänkandet och snabbt inser vi att vi inte kan tacka ja till förslaget.
Jag som alltid hittar lösningar på problem blir helt galen av att veta att just nu, just här måste vi tacka nej!
Min hjärna går på högvarv för att hitta en lösning, hela tiden i bakhuvet mal det runt hur vi ska kunna lösa det här.
Efter tre dagars malande har jag fortfarande inte hittat någon lösning. Det börjar se mörkt ut och jag har en orolig känsla i magen att den här nöten kan jag nog inte klara av.
Jag gillar inte känslan av att inte kunna lösa ett problem, det är ju lixom min grej - jag kan lösa allt!
Ja, jag ger inte upp än... Tankarna kommer nog gå runt några varv till innan jag fullständigt kan ge upp tanken...
//Linnea
tisdag 16 juni 2009
Jag är tant!
Jag är en liten tant och det är inget som jag skäms för. Inte längre i alla fall.
Det tog mig ett tag att acceptera att jag gillar saker som är "tantiga" och varje gång min syster kallade mig för tant blev jag arg. Jag var 22 år gammal och absolut ingen tant.
Men jag har kommit till insikt, jag är en liten tant och jag trivs med det.
Nu kanske ni undrar varför jag har blivit tant i sådan tidig ålder och det kan jag inte förklar, jag kan bara säga att jag gillar tantsaker och efter år av motsträvande har jag börja go with the flow.
Jag gillar att sy, sticka, virka och brodera. Ja, jag vet det man broderar och virkar är knappast något man vill använda när man är klar med det, men jag kan det och därför gör jag det. Förresten så har jag virkat en bikini en gång som jag använde tills den föll sönder, och alla tyckte att den var skitsnygg!=)
Jag gillar även att baka, ibland bara för skojs skull men gärna när det är födelsdagar eller man ska till någon och fika. Då är det alltid trevlig att ha en kaka, bulle eller dylikt med sig. Har man sedan gjort den själv är det alltid lite mer uppskattat.
Som jag skrev tidigare så äääälskar jag att pyssla och jag vill skaffa en systemkamera så att jag kan ta killerbilder och börja Scrapbooka. Ja, tantigt men jäkligt kul. Jag tillverkar även egna smycken och börjar faktiskt bli riktigt bra på det oxå.
Jag har en liten dröm, men den här är fortfarande brutalt nertyckt och jag är inte villig att släppa fram den än, om att flytta ut till "landet". Jag vet inte riktigt hur långt bort "landet" ligger så vi får se hur det blir med det.
Så där har vi det nu. Jag är en liten tant, men det är bara en av min personligheter...Resten kanske tas upp här i bloggen...eller inte=P
//Linnea
Det tog mig ett tag att acceptera att jag gillar saker som är "tantiga" och varje gång min syster kallade mig för tant blev jag arg. Jag var 22 år gammal och absolut ingen tant.
Men jag har kommit till insikt, jag är en liten tant och jag trivs med det.
Nu kanske ni undrar varför jag har blivit tant i sådan tidig ålder och det kan jag inte förklar, jag kan bara säga att jag gillar tantsaker och efter år av motsträvande har jag börja go with the flow.
Jag gillar att sy, sticka, virka och brodera. Ja, jag vet det man broderar och virkar är knappast något man vill använda när man är klar med det, men jag kan det och därför gör jag det. Förresten så har jag virkat en bikini en gång som jag använde tills den föll sönder, och alla tyckte att den var skitsnygg!=)
Jag gillar även att baka, ibland bara för skojs skull men gärna när det är födelsdagar eller man ska till någon och fika. Då är det alltid trevlig att ha en kaka, bulle eller dylikt med sig. Har man sedan gjort den själv är det alltid lite mer uppskattat.
Som jag skrev tidigare så äääälskar jag att pyssla och jag vill skaffa en systemkamera så att jag kan ta killerbilder och börja Scrapbooka. Ja, tantigt men jäkligt kul. Jag tillverkar även egna smycken och börjar faktiskt bli riktigt bra på det oxå.
Jag har en liten dröm, men den här är fortfarande brutalt nertyckt och jag är inte villig att släppa fram den än, om att flytta ut till "landet". Jag vet inte riktigt hur långt bort "landet" ligger så vi får se hur det blir med det.
Så där har vi det nu. Jag är en liten tant, men det är bara en av min personligheter...Resten kanske tas upp här i bloggen...eller inte=P
//Linnea
måndag 15 juni 2009
Helgens bestyr
I helgen har jag legat under filten och näst intill gråtit. Vilket jäkla skitväder vi har haft det!!! Svensk sommar när den är som värst!
Men vi lyckades ta oss ut på en långpromenad med Svea igår i alla fall. Vi var alla dyblöta när vi
var klara med det var det värt.
Utöver det var jag iväg och köpte cykeldäck och innerslang för att byta på två cyklar. Tyvärr tillät inte vädret att jag bytte dem.
Vet inte ens om jag kan byta själv så vi får se hur det går när väl är dags.
Men jag är ju känd för att vara en riktigt duktig däckbytare;-)
I veckan blir det jobb jobb jobb... Massor att hinna med före midsommar!
På torsdag eftermiddag kommer vi att köra ner till Skåne för att fira midsommar på makens föräldrars landställe. Det kommer att bli superskönt men lite stressigt. Vi vill försöka åka förbi Sveas uppfödare oxå som är i Dalby, typ vid Lund. Men vi vet inte om de är hemma och orkar att ta emot oss. Men det vore kul för Svea att få träffa Annika och Johan igen.
Undrar ni något över kenneln så titta in på Kennel Black Tracks
Svea heter Black Tracks Mumma i stamtavlan om ni undrar vilken lite skit som är vår. Hon är född i M-kullen, kolla gärna i galleriet.
Idag ska jag till tandläkaren, inget som jag ser fram emot direkt. Känns dyrt men jag hoppas att de inte hittar någora större fel.
Ja, just det. I lördags var det dramatik hemma hos oss. Det började brinna i microvågsugnen när vi skulle göra micropopcorn. Vi satt i vardagsrummet och märkte inte det förrän maken gick in i köket för att hämta de "färdiga" popcornen.
Vi släkte den lilla elden och kastade ut micron på balkongen. Så nu är vi microlösa=(
Tur att det inte var något värre som hände!
//Linnea
Men vi lyckades ta oss ut på en långpromenad med Svea igår i alla fall. Vi var alla dyblöta när vi
var klara med det var det värt.
Utöver det var jag iväg och köpte cykeldäck och innerslang för att byta på två cyklar. Tyvärr tillät inte vädret att jag bytte dem.
Vet inte ens om jag kan byta själv så vi får se hur det går när väl är dags.
Men jag är ju känd för att vara en riktigt duktig däckbytare;-)
I veckan blir det jobb jobb jobb... Massor att hinna med före midsommar!
På torsdag eftermiddag kommer vi att köra ner till Skåne för att fira midsommar på makens föräldrars landställe. Det kommer att bli superskönt men lite stressigt. Vi vill försöka åka förbi Sveas uppfödare oxå som är i Dalby, typ vid Lund. Men vi vet inte om de är hemma och orkar att ta emot oss. Men det vore kul för Svea att få träffa Annika och Johan igen.
Undrar ni något över kenneln så titta in på Kennel Black Tracks
Svea heter Black Tracks Mumma i stamtavlan om ni undrar vilken lite skit som är vår. Hon är född i M-kullen, kolla gärna i galleriet.
Idag ska jag till tandläkaren, inget som jag ser fram emot direkt. Känns dyrt men jag hoppas att de inte hittar någora större fel.
Ja, just det. I lördags var det dramatik hemma hos oss. Det började brinna i microvågsugnen när vi skulle göra micropopcorn. Vi satt i vardagsrummet och märkte inte det förrän maken gick in i köket för att hämta de "färdiga" popcornen.
Vi släkte den lilla elden och kastade ut micron på balkongen. Så nu är vi microlösa=(
Tur att det inte var något värre som hände!
//Linnea
onsdag 10 juni 2009
Det här vill jag göra
Det här vill jag göra i ingen speciell ordning utan huller om buller=)
- Träna
- Sy, brodera, sticka
- Göra smycken
- Skriva en bok
- Tävla med Svea
- Scrapbooka
- Lära mig att fotografera
- Fixa cykeln
- Läsa böcker
- Laga mat och baka!
- Stretcha
- Mysa med maken
//Linnea
Lagom är svårt men inte så jobbigt
Lagom är svårt att komma ihåg men det är faktiskt inte så jobbigt som jag trodde. Igår blev det lite för mycket av vissa saker och lite för lite av andra saker.
Men det gör inte så mycket, jag kände efter ordentligt och vissa saker blev faktiskt lagom.
Hmmm, jag fortsätter nog med det här ett tag till=)
//Linnea
Men det gör inte så mycket, jag kände efter ordentligt och vissa saker blev faktiskt lagom.
Hmmm, jag fortsätter nog med det här ett tag till=)
//Linnea
tisdag 9 juni 2009
Jag vänder och vrider på ordet lagom
Okej, då vänder jag och vrider en gång till på det här med ordet lagom.
Jag har funderat på när något är lagom. Tex med träning, när vet man att man har tränat lagom mycket? När vet man att man har ätit lagom mycket? När vet man att man har druckit lagom mycket?
Oftast vet man ju när man har tränat för mycket/för lite eller när man ätit för mycket/för lite eller när man druckit för mycket/för lite (kanske mest alkohol i första avseendet och vatten i det andra avseendet).
Har detta att göra med att man inte känner efter tillräkligt? Hetsar vi bara igenom livet utan att känna efter?
Oj vad filosofiskt det här blev...Det var inte riktigt tanken från början men nu har jag hamnat i de här frågeställningarna och kan inte få dem ur hjärnan.
Jag tror att om samvetet säger att allt inom ett område är perfekt alt. lagom alltså varken för mycket eller för lite då har man hittat rätt balans. Ens tillstånd är då lagom.
Flum, flum, nu är det tankar bara tankar som kommer direkt ut ur huvudet och in på bloggen. Sorry om det verkar virrigt=)
Jag ska från och med nu fram tills att jag går och lägger mig känna efter i allt jag gör och försöka göra lagom av allt. Tror ni att jag lyckas???
Vi får se, I'll give it a try!
//Linnea
Jag har funderat på när något är lagom. Tex med träning, när vet man att man har tränat lagom mycket? När vet man att man har ätit lagom mycket? När vet man att man har druckit lagom mycket?
Oftast vet man ju när man har tränat för mycket/för lite eller när man ätit för mycket/för lite eller när man druckit för mycket/för lite (kanske mest alkohol i första avseendet och vatten i det andra avseendet).
Har detta att göra med att man inte känner efter tillräkligt? Hetsar vi bara igenom livet utan att känna efter?
Oj vad filosofiskt det här blev...Det var inte riktigt tanken från början men nu har jag hamnat i de här frågeställningarna och kan inte få dem ur hjärnan.
Jag tror att om samvetet säger att allt inom ett område är perfekt alt. lagom alltså varken för mycket eller för lite då har man hittat rätt balans. Ens tillstånd är då lagom.
Flum, flum, nu är det tankar bara tankar som kommer direkt ut ur huvudet och in på bloggen. Sorry om det verkar virrigt=)
Jag ska från och med nu fram tills att jag går och lägger mig känna efter i allt jag gör och försöka göra lagom av allt. Tror ni att jag lyckas???
Vi får se, I'll give it a try!
//Linnea
Jag stör mig på ordet lagom
Jag har gått runt och stört mig på ordet lagom nu i några dagar. Jag kan inte bli kvitt känslan av att jag är något på spåret här och det stör mig något fruktansvärt.
Det som stör mig är att det är ett ord som jag alltid har tänkt som något litet och enkelt - ja helt enkelt lagom. Men nu börjar jag förstå att lagom är den totala motsatsen till enkelt, lagom är det livet går ut på och är hur stort och komplext som helst.
Lagom har tidigare varit ett ord som är lite ljumet, typiskt svenskt (ja, jag vet att det finns andra språk som har ord för lagom) men det har känts lite Svensson. Lagom är inte to much eller mesigt lite utan lite ljumet lagom.
Min melodi har alltid varit ju mer desto bättre och med den filosofin så blir man lite uppe i varv efter ett tag. Jag har fösökt att hitta någon form av balans, jämnvikt och harmoni i livet och det är nu det har slagit mig. Jag vill att livet ska vara lagom, alltså inte i olag utan i lag. Livet ska ha lagom mycket av allt för att man ska känna harmoni....
Helt sjukt att ett ord som låter så platt och tråkigt helt plötsligt har fått den här innebörden för mig. Det är det som stör mig riktigt.
Jag vill ha något ord som symboliserar fysisk och mental styrka. Jag vill se mig själv som en jätte som reser mig efter 1000 år av sömn och som drar sönder allt som vuxit över mig när jag ställer mig upp. Något hårt inte lagom.
Jag vill inte vara svenssonlagom...Jag vill vara mer än så!
Lagom är det perfekta ordet för för en människa i balans, och så har man gått och förstört ordet helt och hållet genom att mjuka till det något fruktansvärt.
Ja, jag ska fnula mer på det här med lagom. Det känns som om jag hittat ett svar men ett som jag inte riktigt är till freds med... Inte än i alla fall.
//Linnea
Det som stör mig är att det är ett ord som jag alltid har tänkt som något litet och enkelt - ja helt enkelt lagom. Men nu börjar jag förstå att lagom är den totala motsatsen till enkelt, lagom är det livet går ut på och är hur stort och komplext som helst.
Lagom har tidigare varit ett ord som är lite ljumet, typiskt svenskt (ja, jag vet att det finns andra språk som har ord för lagom) men det har känts lite Svensson. Lagom är inte to much eller mesigt lite utan lite ljumet lagom.
Min melodi har alltid varit ju mer desto bättre och med den filosofin så blir man lite uppe i varv efter ett tag. Jag har fösökt att hitta någon form av balans, jämnvikt och harmoni i livet och det är nu det har slagit mig. Jag vill att livet ska vara lagom, alltså inte i olag utan i lag. Livet ska ha lagom mycket av allt för att man ska känna harmoni....
Helt sjukt att ett ord som låter så platt och tråkigt helt plötsligt har fått den här innebörden för mig. Det är det som stör mig riktigt.
Jag vill ha något ord som symboliserar fysisk och mental styrka. Jag vill se mig själv som en jätte som reser mig efter 1000 år av sömn och som drar sönder allt som vuxit över mig när jag ställer mig upp. Något hårt inte lagom.
Jag vill inte vara svenssonlagom...Jag vill vara mer än så!
Lagom är det perfekta ordet för för en människa i balans, och så har man gått och förstört ordet helt och hållet genom att mjuka till det något fruktansvärt.
Ja, jag ska fnula mer på det här med lagom. Det känns som om jag hittat ett svar men ett som jag inte riktigt är till freds med... Inte än i alla fall.
//Linnea
måndag 8 juni 2009
Klänningen
Igår blev jag nästan klar med klänningen. Jag säger nästan för jag måste lägga upp den, sy in den lite och fästa lite sömmar som ska sys för hand. Men igår fick jag i dragkedjan och jag kunde ta på mig den som en klänning för första gången.
Den blir supersnygg men jag funderar på lite modifieringar till nästa klänning jag syr.
Om ni har tur kommer en bild inom kort!
//Linnea
Den blir supersnygg men jag funderar på lite modifieringar till nästa klänning jag syr.
Om ni har tur kommer en bild inom kort!
//Linnea
Vad är det för fel att vilja klara av saker själv?
Mitt däckbyte har bidragit till att en stor diskusion har dragits igång. Alla som jag pratar med säger antingen "varför ringde du inte någon som kom och fixade det?" eller "varför tackade du nej när killen erbjöd dig hjälp?".
Jag ställer då motfrågorna Varför ska jag ringa någon som ska fixa det för mig? och varför tacka ja till hjälp när jag inte behöver det?
Jag känner att det nästan inte är någon som förstår varför jag vill byta mitt däck själv vilket för mig är skrattretande.
Varför vill jag kunna byta däck på min bil? Varför vill jag kunna frosta av min frys? Varför vill jag klara av att byta proppar själv? Varför vill jag veta hur jag omformarterar min håddisk? Varför vill jag veta hur jag syr in en knapp, eller för all del hur jag syr en klänning? Varför vill jag veta hur mycket mat min hund ska ha och när? Varför vill jag veta hur man kopplar in vårat ljudsystem eller dvd:n eller digitalboxen? Varför vill jag veta hur man på bästa sätt blir av med stearin från kläder???
Just vid däckbytet är det många som tycker att jag verkar lite som en manshatare och inte vill ta hjälp från män vilket är otroligt löjligt.
Det enda jag kan säga är att byt däck på din egen bil och känn efter hur det känns efteråt.
Det känns jäkligt bra. Man känner att man klarar av en sådan situation och det göra att jag känner mig stark.
Att behöva ring pappa för att byta propp (detta hände eftersom proppen gick typ en timme efter att jag flyttade hemifårn) är inget fel. Men att behöva ringa pappa varje gång känns ju jäkligt dumt, eller? Bättre att man lär sig det så att man kan det om det händer framöver igen. Samma sak med däcken. Två gånger per år ska däcken bytas (vinterdäck/sommardäck) och där emellan kanske man får punktering. Tänk dig att du är mitt i skogen utan täckning och utan människor runt omkring dig. Vad fan gör du då?
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag vill lära mig hur man klara sig sjäv så mycket som möjligt. Detta gör mig inte till en dålig medmänniska. Det är kanske mig du ska ringa nästa gång du får problem!?!
//Linnea
Jag ställer då motfrågorna Varför ska jag ringa någon som ska fixa det för mig? och varför tacka ja till hjälp när jag inte behöver det?
Jag känner att det nästan inte är någon som förstår varför jag vill byta mitt däck själv vilket för mig är skrattretande.
Varför vill jag kunna byta däck på min bil? Varför vill jag kunna frosta av min frys? Varför vill jag klara av att byta proppar själv? Varför vill jag veta hur jag omformarterar min håddisk? Varför vill jag veta hur jag syr in en knapp, eller för all del hur jag syr en klänning? Varför vill jag veta hur mycket mat min hund ska ha och när? Varför vill jag veta hur man kopplar in vårat ljudsystem eller dvd:n eller digitalboxen? Varför vill jag veta hur man på bästa sätt blir av med stearin från kläder???
Just vid däckbytet är det många som tycker att jag verkar lite som en manshatare och inte vill ta hjälp från män vilket är otroligt löjligt.
Det enda jag kan säga är att byt däck på din egen bil och känn efter hur det känns efteråt.
Det känns jäkligt bra. Man känner att man klarar av en sådan situation och det göra att jag känner mig stark.
Att behöva ring pappa för att byta propp (detta hände eftersom proppen gick typ en timme efter att jag flyttade hemifårn) är inget fel. Men att behöva ringa pappa varje gång känns ju jäkligt dumt, eller? Bättre att man lär sig det så att man kan det om det händer framöver igen. Samma sak med däcken. Två gånger per år ska däcken bytas (vinterdäck/sommardäck) och där emellan kanske man får punktering. Tänk dig att du är mitt i skogen utan täckning och utan människor runt omkring dig. Vad fan gör du då?
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag vill lära mig hur man klara sig sjäv så mycket som möjligt. Detta gör mig inte till en dålig medmänniska. Det är kanske mig du ska ringa nästa gång du får problem!?!
//Linnea
onsdag 3 juni 2009
Dagens middag
Idag satsar jag på en wokmiddag tillsammans med maken.
I denna kulinariska rätt har jag tänkte mig att ha:
Lövbiff
Champinjoner
Paprika
Rödlök
Broccoli
Vitkål
Purjolök
Bacon
Nudlar
Och så tänkte jag slå över lite soya och ha sweetchili sås vid sidan av.
Låter väl inte helt fel, eller?
Imorgon blir det nog hemgjord pizza=)
//Linnea
I denna kulinariska rätt har jag tänkte mig att ha:
Lövbiff
Champinjoner
Paprika
Rödlök
Broccoli
Vitkål
Purjolök
Bacon
Nudlar
Och så tänkte jag slå över lite soya och ha sweetchili sås vid sidan av.
Låter väl inte helt fel, eller?
Imorgon blir det nog hemgjord pizza=)
//Linnea
tisdag 2 juni 2009
Hemgång = valpkurs
Snart kommer maken och hämtar upp mig.
Sedan ska jag och Svea på valpkurs, det ska bli så himla roligt!
Vi fick i läxa förra gången att ta reda på lite mer om den rasen som vi har. Inget nytt under solen där, vi gick ju och vred och vände på raser i två år innan vi valde Finsk Lapphund. Men jag tänkte att det kanske är någon där ute som vill veta lite mer.
Jag tar det väldigt kortfattat:
Finsk Lapphund har från början haft huvuduppgiften att hjälpa samerna med renvallning och även att vakta hjorden.
Där av är det både vall och vakt i en Finsk Lapphund. Andra egenskaper som de har är att de är intelligenta, modiga, lugna, lärktiga, vänliga och tillgivna. De har stor vilja att jobba både ensam och tillsammans med sin förare och det är en hund som måste få använda sin hjärnan för att må bra.
Rasen är en mindre mellanhund och mankhöjden ska liggar runt 44 cm om det är en tik.
Så då vet ni lite mer om Svea och hennes ursprung.
//Linnea
Sedan ska jag och Svea på valpkurs, det ska bli så himla roligt!
Vi fick i läxa förra gången att ta reda på lite mer om den rasen som vi har. Inget nytt under solen där, vi gick ju och vred och vände på raser i två år innan vi valde Finsk Lapphund. Men jag tänkte att det kanske är någon där ute som vill veta lite mer.
Jag tar det väldigt kortfattat:
Finsk Lapphund har från början haft huvuduppgiften att hjälpa samerna med renvallning och även att vakta hjorden.
Där av är det både vall och vakt i en Finsk Lapphund. Andra egenskaper som de har är att de är intelligenta, modiga, lugna, lärktiga, vänliga och tillgivna. De har stor vilja att jobba både ensam och tillsammans med sin förare och det är en hund som måste få använda sin hjärnan för att må bra.
Rasen är en mindre mellanhund och mankhöjden ska liggar runt 44 cm om det är en tik.
Så då vet ni lite mer om Svea och hennes ursprung.
//Linnea
Min morgon...ja, vad fan ska man säga?!?
Idag fick mitt ego sig en stor trörn...
Jag gick upp i morse och var på kanonhumör, gick ut till bilen för att köra till jobbet och efter 20 meter var jag tvungen att stanna vid sidan för något var fel.
Jag gick ut och tittade och kunde konstatera att jag hade punktering på höger framdäck.
Okej, här tror ni att freaka ut och blev paralyserad av skräck, men då tror ni fel. Jag är faktiskt lite kunnig och blev inte panikslagen.
Jag hämtade fram domkraft och fällkors och började med att lossa på bultarna. Sedan, i och för sig med ganska stor möda, lyckades jag få upp bilen så pass mycket att jag kunde få av det punkterade däcket.
Domkraften är en liten jobbig sak som inte är den lättaste att använda och det kom fram en kille och frågade om jag behövde hjälp. Jag tackade artigt nej och förklarade för honom att jag var tvungen att klara detta själv. Nästa gång kanske jag inte var så nära civilisationen och att det här var bra träning för mig.
Jag tror att han blev osäker av mitt svar och fräste något om att det inte verkade som om det gick så bra när han vände och gick. Att karlar måste bli så rädda när man inte behöver deras hjälp!!!
Så, då var det bara att sätta på reservdäcket och sedan ge mig i väg. Och det var här mina problem började...
Däcket var fastskruvat i bilen med en lång skruv. Det var en sexkantig mutter och det såg ju inte så svårt ut att få loss den, men runt själva mutterhuvudet satt det något konstigt i hårdplast som gjorde det omöjligt att komma åt själva skruven.
Hårdplasten såg ut som någon form av skruvanordning men gick inte att rubba.
Här står jag nu alltså med ett däck borttaget, bilen på en domkraft och får inte ur däcket ur bagageluckan.
Jag stod där i cirka tretio minuter och ringde alla och hela världen för att försöka klura ut hur jag skulle lösa det. Till slut tappade jag tålamodet och tog upp fällkorset och slog på allt jag kom åt.
Sedan stålsatte jag mig och tog i med hårdhanskarna. Jag slant 5 gånger och varje gång försvann en bit av någon av mina knogar. Blodet sprutade men tillslut fick jag loss den!!!
Sedan var jag så jäkla arg att jag bara satte fast däcket, parkerade bilen och tog bussen till jobbet!
Fattar inte att det ska vara så jäkla svårt hela tiden. Vem känner att reservdäcket måste sitta naglat i bagageluckan??? Antagligen en man som känner sig hotad av att en kvinnas kan byta sina egna däck själv. Tji fick han att jag inte är rädd för att förstöra knogarna...
Okej, jag ska inte vara orättvis men jag blir bara så trött.
Jag stod och skrek och svor en hel del och det är först nu som jag börjar lunga ner mig.
Ja så "bra" var min dag=(
//Linnea
Jag gick upp i morse och var på kanonhumör, gick ut till bilen för att köra till jobbet och efter 20 meter var jag tvungen att stanna vid sidan för något var fel.
Jag gick ut och tittade och kunde konstatera att jag hade punktering på höger framdäck.
Okej, här tror ni att freaka ut och blev paralyserad av skräck, men då tror ni fel. Jag är faktiskt lite kunnig och blev inte panikslagen.
Jag hämtade fram domkraft och fällkors och började med att lossa på bultarna. Sedan, i och för sig med ganska stor möda, lyckades jag få upp bilen så pass mycket att jag kunde få av det punkterade däcket.
Domkraften är en liten jobbig sak som inte är den lättaste att använda och det kom fram en kille och frågade om jag behövde hjälp. Jag tackade artigt nej och förklarade för honom att jag var tvungen att klara detta själv. Nästa gång kanske jag inte var så nära civilisationen och att det här var bra träning för mig.
Jag tror att han blev osäker av mitt svar och fräste något om att det inte verkade som om det gick så bra när han vände och gick. Att karlar måste bli så rädda när man inte behöver deras hjälp!!!
Så, då var det bara att sätta på reservdäcket och sedan ge mig i väg. Och det var här mina problem började...
Däcket var fastskruvat i bilen med en lång skruv. Det var en sexkantig mutter och det såg ju inte så svårt ut att få loss den, men runt själva mutterhuvudet satt det något konstigt i hårdplast som gjorde det omöjligt att komma åt själva skruven.
Hårdplasten såg ut som någon form av skruvanordning men gick inte att rubba.
Här står jag nu alltså med ett däck borttaget, bilen på en domkraft och får inte ur däcket ur bagageluckan.
Jag stod där i cirka tretio minuter och ringde alla och hela världen för att försöka klura ut hur jag skulle lösa det. Till slut tappade jag tålamodet och tog upp fällkorset och slog på allt jag kom åt.
Sedan stålsatte jag mig och tog i med hårdhanskarna. Jag slant 5 gånger och varje gång försvann en bit av någon av mina knogar. Blodet sprutade men tillslut fick jag loss den!!!
Sedan var jag så jäkla arg att jag bara satte fast däcket, parkerade bilen och tog bussen till jobbet!
Fattar inte att det ska vara så jäkla svårt hela tiden. Vem känner att reservdäcket måste sitta naglat i bagageluckan??? Antagligen en man som känner sig hotad av att en kvinnas kan byta sina egna däck själv. Tji fick han att jag inte är rädd för att förstöra knogarna...
Okej, jag ska inte vara orättvis men jag blir bara så trött.
Jag stod och skrek och svor en hel del och det är först nu som jag börjar lunga ner mig.
Ja så "bra" var min dag=(
//Linnea
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
