Idag ska jag och Maken på dejt. Vi ska gå på bio och se "Män som hatar kvinnor".
Det ligger kärlek i luften=)
Det är väl skoj att man kan vara tillsammans i tre år och samtidigt vara nykär i sin älskling...
I morgon ska jag flytta ut mina sista saker som jag haft i min gamla lägenhet som jag hyrt ut ett tag nu. Så nu är det på riktigt lixom. Nu finns det inga "livlinor" kvar. Nu är det han, jag och Svea. Vi är en liten familj nu.
Det är stort!
fredag 29 maj 2009
torsdag 28 maj 2009
Ändrade planer
Lite ändrade planer idag tyvärr. Svea följde med mig till jobbet så jag kan inte smita i väg på lunchen och titta på tyg. Jag får skjuta upp det och förhoppningsvis kan jag göra det imorgon istället.
Jag har bara sytt en klänning tidigare så jag vet inte riktigt hur det här kommer att gå. Men jag tänkte att det är lika bra att öva lite för det är ju aldrig en nackdel att kunna sy sig själv snygga klänningar.
Jag ska försöka uppdatera hur projektet går men jag varnar redan innan att det kan bli en långdragen process om jag känner mig själv rätt=)
//Linnea
Jag har bara sytt en klänning tidigare så jag vet inte riktigt hur det här kommer att gå. Men jag tänkte att det är lika bra att öva lite för det är ju aldrig en nackdel att kunna sy sig själv snygga klänningar.
Jag ska försöka uppdatera hur projektet går men jag varnar redan innan att det kan bli en långdragen process om jag känner mig själv rätt=)
//Linnea
Vem är jag?
Jaha, om vi då lämnar träningen lite. Ja eller rättare sagt om vi öppnar upp mitt liv för mer än bara träning så kanske det behövs en ordentlig presentation av mig.
Jag heter alltså Linnea och bor i Bromma med "Maken" Kristoffer. Nej, vi är inte gifta och nej vi är inte förlovade men efter tre år tillsammans så känns det som om vi är gifta=) På ett positivt sätt alltså=D
För fyra veckor sedan hämtade vi hem en liten Finsk Lapphundstik som vi har valt att kalla för Svea. Hennes riktiga namn är Blacktracks Mumma och hon är det finast jag någonsin sett. Jag och Maken är så glada och nöjda med henne och just nu lever vi på små moln.
Eftersom både jag och Maken är intresserade av att utveckla Svea kommer hon att få testa på många saker. Det hon verkar tycka bäst om kommer vi att köra på.
En liten dröm jag och Maken har är att Svea ska bli en räddningshund men det kräver otroligt mycket av honom och mig. Eftersom det här är min första hund vet jag inte riktigt om jag har talang för att få Svea att komma hela vägen dit. Men vi ska försöka och se vart vi landar.
Jag jobbar med ekonomi, marknad, försäljning, logistik ja i princip allt som sker på ett företag. Anledningen till detta är att jag jobbar på ett litet litet kontor med bara 9 anställda så man får rycka ut och göra alla möjliga saker. Det är superkul att ha så många olika saker att göra, jag kan lätt bli uttråkad annars.
Jag har en stor passion för att pyssla. Och då gäller det allt möjligt.
Jag gillar att baka, att sticka, att brodera, att sy, att göra fotoalbum, att göra egna smycken, att göra egna möbler, att renovera och allt annat där man kan klippa klistra pilla knåpa såga röra knåda etc.
Jag är absolut ingen expert på något av ämnena men jag är ganska grym på det mesta=)
Ett nytt intresse är ju självklart att träna med Svea. Hon kan inte så mycket än, hon kan sitta och ibland även ligga på komande men hon är bara 13 veckor så det kommer att komma mer trix framöver!
Jag har en liten familj med mamma, pappa, två systrar och en bror med fru och två barn. Jag är yngst i den här skaran. Mamma och pappa tar för tillfället hand om min katt Lady och som det ser ut nu har Lady inga planer på att flytta ifrån dem.
Sedan har jag min förlängdafamilj som består av Makens mamma, pappa och lillebror. Jag har även min systers pojkvän och hans två barn. En underbar liten skar av människor som jag umgås väldigt mycket med.
De ställer alltid upp för mig och är de viktigaste personerna i mitt liv.
Ja, det var min presentation.
Ha det gott så länge!
//Linnea
Jag heter alltså Linnea och bor i Bromma med "Maken" Kristoffer. Nej, vi är inte gifta och nej vi är inte förlovade men efter tre år tillsammans så känns det som om vi är gifta=) På ett positivt sätt alltså=D
För fyra veckor sedan hämtade vi hem en liten Finsk Lapphundstik som vi har valt att kalla för Svea. Hennes riktiga namn är Blacktracks Mumma och hon är det finast jag någonsin sett. Jag och Maken är så glada och nöjda med henne och just nu lever vi på små moln.
Eftersom både jag och Maken är intresserade av att utveckla Svea kommer hon att få testa på många saker. Det hon verkar tycka bäst om kommer vi att köra på.
En liten dröm jag och Maken har är att Svea ska bli en räddningshund men det kräver otroligt mycket av honom och mig. Eftersom det här är min första hund vet jag inte riktigt om jag har talang för att få Svea att komma hela vägen dit. Men vi ska försöka och se vart vi landar.
Jag jobbar med ekonomi, marknad, försäljning, logistik ja i princip allt som sker på ett företag. Anledningen till detta är att jag jobbar på ett litet litet kontor med bara 9 anställda så man får rycka ut och göra alla möjliga saker. Det är superkul att ha så många olika saker att göra, jag kan lätt bli uttråkad annars.
Jag har en stor passion för att pyssla. Och då gäller det allt möjligt.
Jag gillar att baka, att sticka, att brodera, att sy, att göra fotoalbum, att göra egna smycken, att göra egna möbler, att renovera och allt annat där man kan klippa klistra pilla knåpa såga röra knåda etc.
Jag är absolut ingen expert på något av ämnena men jag är ganska grym på det mesta=)
Ett nytt intresse är ju självklart att träna med Svea. Hon kan inte så mycket än, hon kan sitta och ibland även ligga på komande men hon är bara 13 veckor så det kommer att komma mer trix framöver!
Jag har en liten familj med mamma, pappa, två systrar och en bror med fru och två barn. Jag är yngst i den här skaran. Mamma och pappa tar för tillfället hand om min katt Lady och som det ser ut nu har Lady inga planer på att flytta ifrån dem.
Sedan har jag min förlängdafamilj som består av Makens mamma, pappa och lillebror. Jag har även min systers pojkvän och hans två barn. En underbar liten skar av människor som jag umgås väldigt mycket med.
De ställer alltid upp för mig och är de viktigaste personerna i mitt liv.
Ja, det var min presentation.
Ha det gott så länge!
//Linnea
onsdag 27 maj 2009
Att sy en klänning
Jag har bestämt mig för att sy en klänning till ett bröllop som jag och Maken ska på i juli. Jag kom på att jag lika gärna kan sy en testversion av klänningen som man kan ha på midsommarafton.
Vad som händer på midsommar vet jag inte riktigt men man behöver ju alltid en känning, eller?
Så imorgon på lunchen ska jag försöka smita iväg och köpa lite tyg och mönster. Gud så spännande=)
Kram
Vad som händer på midsommar vet jag inte riktigt men man behöver ju alltid en känning, eller?
Så imorgon på lunchen ska jag försöka smita iväg och köpa lite tyg och mönster. Gud så spännande=)
Kram
Att göra om och göra rätt?!?
28:e november startade jag denna blogg med tanken att det skulle bli en träningsblogg. Och mycket riktigt det blev den oxå! Jag satte upp mål, tankar och funderingar och bloggen fungerade utmärkt för att skriva av mig frustration som uppstod med träningen men även för att motivera mig.
Mitt främsta mål med täningen var Göterborgsvarvet 2009 som jobbet anmält mig till. Jag "sprang" 2008 och kände att jag inte kunde vara sämre i år.
Fullt medveten om att man som otränad ska skynda långsamt la jag upp mina veckor i olika scheman. Jag satte ett mål, som jag i efterhand har förstått var långt över vad som var realistiskt för mig, men det förstod jag inte då. Den tid som träningen skulle ta fanns men efterhand dök det upp andra saker som var viktigare för mig och där och då upphörde min träning helt. Detta var i mitten på mars.
I mitten av april tog jag beslutet att inte springa Göteborgsvarvet 2009 då det mer kändes som ett orosmoment än en trevlig tillställning.
Trots att jag visste om de största fallgroparna så sprang jag rakt ned i dem alla, bildligt talat förstås=)
Min blogg har hängt över mig som ett dåligt samvete och jag har inte velat kännas vid den i några månader nu.
Nu känner jag dock att jag är skyldig mig själv att gå tillbaka och titta på vad som brast. Jag som var så motiverad, jag som var så försiktig, jag som trodde att jag gjorde alla rätt, hur kunde det gå så fel?
Här kommer min analys:
Jag lydde mitt eget råd att ta det lungt den första tiden men efter cirka två månader eskalerade allt. Detta berodde på att jag var sjuk vid några tillfällen och vilade under min sjukdomsperiod men ökade sedan alldeles för snabbt efter det. Detta berodde dels på att jag ville komma igång igen samt att jag ville "ta igen" de förlorade träningsdagarna. - Ja, jag vet att man inte kan göra så men man gör konstiga saker när man blir rädd över att man har ett tidsbestämt mål och känner att man börjar ligga efter i planeringen. Min rädsla ökade och jag kände att jag inte förbättrades i löpningen, detta gjorde mig ännu mer stressad och de sista rundorna fick jag nästan panik av att det inte gick bättre. Till följd fungerade inte andningen alls och det gick betydligt sämre än det behövt göra. En ond spiral som jag inte kunde ta mig ur och löpningen blev inte längre rolig.
Okej, här har vi tjejen med många bortförklaringar tänker ni och där säger jag både ja och nej. Om jag verkligen velat lyckats med träningen hade jag struntat i allt annat och gjort allt för att lyckas med det. Men jag mår hellre bra innuti och träningen fick för en period bli bortprioriterad för att jag skulle orka med jobb, hund och allt annat runt omkring livet. Men man är väl inte sämre att man kan ändra sig, eller?
Vad kan jag då ändra för att lyckas bättre, vad har jag lärt mig av allt det här?
För det första så ska jag vänta ett bra tag innan jag anmäler mig till någon halvmara! Det loppet är för långt för mig just nu och typ för en massa månader framöver. Så inga långlopp!!!
För det andra ska jag ta det luuungt när jag väl startar igen. Jag ska oxå ta det luuuuungt efter sjukdom. Jag har hela livet på mig att komma i toppform. Ta det lungt!
Yttligare ett steg i detta är att jag kommer att ändra min blogg lite gran. Jag kommer ha ett större perspektiv på hela mitt liv och inte bara träningen.
Jag hoppas att ingen misstycker.
Så då öppnar jag dörrarna på vid gavel och säger välkommen till min verklighet.
Mitt främsta mål med täningen var Göterborgsvarvet 2009 som jobbet anmält mig till. Jag "sprang" 2008 och kände att jag inte kunde vara sämre i år.
Fullt medveten om att man som otränad ska skynda långsamt la jag upp mina veckor i olika scheman. Jag satte ett mål, som jag i efterhand har förstått var långt över vad som var realistiskt för mig, men det förstod jag inte då. Den tid som träningen skulle ta fanns men efterhand dök det upp andra saker som var viktigare för mig och där och då upphörde min träning helt. Detta var i mitten på mars.
I mitten av april tog jag beslutet att inte springa Göteborgsvarvet 2009 då det mer kändes som ett orosmoment än en trevlig tillställning.
Trots att jag visste om de största fallgroparna så sprang jag rakt ned i dem alla, bildligt talat förstås=)
Min blogg har hängt över mig som ett dåligt samvete och jag har inte velat kännas vid den i några månader nu.
Nu känner jag dock att jag är skyldig mig själv att gå tillbaka och titta på vad som brast. Jag som var så motiverad, jag som var så försiktig, jag som trodde att jag gjorde alla rätt, hur kunde det gå så fel?
Här kommer min analys:
Jag lydde mitt eget råd att ta det lungt den första tiden men efter cirka två månader eskalerade allt. Detta berodde på att jag var sjuk vid några tillfällen och vilade under min sjukdomsperiod men ökade sedan alldeles för snabbt efter det. Detta berodde dels på att jag ville komma igång igen samt att jag ville "ta igen" de förlorade träningsdagarna. - Ja, jag vet att man inte kan göra så men man gör konstiga saker när man blir rädd över att man har ett tidsbestämt mål och känner att man börjar ligga efter i planeringen. Min rädsla ökade och jag kände att jag inte förbättrades i löpningen, detta gjorde mig ännu mer stressad och de sista rundorna fick jag nästan panik av att det inte gick bättre. Till följd fungerade inte andningen alls och det gick betydligt sämre än det behövt göra. En ond spiral som jag inte kunde ta mig ur och löpningen blev inte längre rolig.
Okej, här har vi tjejen med många bortförklaringar tänker ni och där säger jag både ja och nej. Om jag verkligen velat lyckats med träningen hade jag struntat i allt annat och gjort allt för att lyckas med det. Men jag mår hellre bra innuti och träningen fick för en period bli bortprioriterad för att jag skulle orka med jobb, hund och allt annat runt omkring livet. Men man är väl inte sämre att man kan ändra sig, eller?
Vad kan jag då ändra för att lyckas bättre, vad har jag lärt mig av allt det här?
För det första så ska jag vänta ett bra tag innan jag anmäler mig till någon halvmara! Det loppet är för långt för mig just nu och typ för en massa månader framöver. Så inga långlopp!!!
För det andra ska jag ta det luuungt när jag väl startar igen. Jag ska oxå ta det luuuuungt efter sjukdom. Jag har hela livet på mig att komma i toppform. Ta det lungt!
Yttligare ett steg i detta är att jag kommer att ändra min blogg lite gran. Jag kommer ha ett större perspektiv på hela mitt liv och inte bara träningen.
Jag hoppas att ingen misstycker.
Så då öppnar jag dörrarna på vid gavel och säger välkommen till min verklighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
