Att göra om och göra rätt?!?

28:e november startade jag denna blogg med tanken att det skulle bli en träningsblogg. Och mycket riktigt det blev den oxå! Jag satte upp mål, tankar och funderingar och bloggen fungerade utmärkt för att skriva av mig frustration som uppstod med träningen men även för att motivera mig.

Mitt främsta mål med täningen var Göterborgsvarvet 2009 som jobbet anmält mig till. Jag "sprang" 2008 och kände att jag inte kunde vara sämre i år.

Fullt medveten om att man som otränad ska skynda långsamt la jag upp mina veckor i olika scheman. Jag satte ett mål, som jag i efterhand har förstått var långt över vad som var realistiskt för mig, men det förstod jag inte då. Den tid som träningen skulle ta fanns men efterhand dök det upp andra saker som var viktigare för mig och där och då upphörde min träning helt. Detta var i mitten på mars.
I mitten av april tog jag beslutet att inte springa Göteborgsvarvet 2009 då det mer kändes som ett orosmoment än en trevlig tillställning.

Trots att jag visste om de största fallgroparna så sprang jag rakt ned i dem alla, bildligt talat förstås=)
Min blogg har hängt över mig som ett dåligt samvete och jag har inte velat kännas vid den i några månader nu.

Nu känner jag dock att jag är skyldig mig själv att gå tillbaka och titta på vad som brast. Jag som var så motiverad, jag som var så försiktig, jag som trodde att jag gjorde alla rätt, hur kunde det gå så fel?

Här kommer min analys:
Jag lydde mitt eget råd att ta det lungt den första tiden men efter cirka två månader eskalerade allt. Detta berodde på att jag var sjuk vid några tillfällen och vilade under min sjukdomsperiod men ökade sedan alldeles för snabbt efter det. Detta berodde dels på att jag ville komma igång igen samt att jag ville "ta igen" de förlorade träningsdagarna. - Ja, jag vet att man inte kan göra så men man gör konstiga saker när man blir rädd över att man har ett tidsbestämt mål och känner att man börjar ligga efter i planeringen. Min rädsla ökade och jag kände att jag inte förbättrades i löpningen, detta gjorde mig ännu mer stressad och de sista rundorna fick jag nästan panik av att det inte gick bättre. Till följd fungerade inte andningen alls och det gick betydligt sämre än det behövt göra. En ond spiral som jag inte kunde ta mig ur och löpningen blev inte längre rolig.

Okej, här har vi tjejen med många bortförklaringar tänker ni och där säger jag både ja och nej. Om jag verkligen velat lyckats med träningen hade jag struntat i allt annat och gjort allt för att lyckas med det. Men jag mår hellre bra innuti och träningen fick för en period bli bortprioriterad för att jag skulle orka med jobb, hund och allt annat runt omkring livet. Men man är väl inte sämre att man kan ändra sig, eller?

Vad kan jag då ändra för att lyckas bättre, vad har jag lärt mig av allt det här?
För det första så ska jag vänta ett bra tag innan jag anmäler mig till någon halvmara! Det loppet är för långt för mig just nu och typ för en massa månader framöver. Så inga långlopp!!!
För det andra ska jag ta det luuungt när jag väl startar igen. Jag ska oxå ta det luuuuungt efter sjukdom. Jag har hela livet på mig att komma i toppform. Ta det lungt!

Yttligare ett steg i detta är att jag kommer att ändra min blogg lite gran. Jag kommer ha ett större perspektiv på hela mitt liv och inte bara träningen.
Jag hoppas att ingen misstycker.

Så då öppnar jag dörrarna på vid gavel och säger välkommen till min verklighet.